Blandade känslor..
Just nu är det mycket blandade känslor..
Den senaste veckan har typ varit upp och ner. Den Började toppen förra helgen med min och Elins avskedsfest. Va iofs många som inte kunde komma men den blev riktigt lyckad ändå och de som hade klätt ut sig hade verkligen bjudit till, super kul!
Vi hade bland annat en sjukt snygg Rosa pantern, Marilyn Monroe och tjejen från The ring. Hela kvällen var lyckad då det även var mycket skoj på Bolanche :)
Sen var det väl ett sms som möjligen drog ner humöret lite när jag kom hem, men man kan ju inte få allt. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om det för jag hade inte gjort ett skit för att förtjäna det så det va bara en fyllegrej. Och det har man väl kanske gjort själv nån gång :S
Efter den kvällen kännde man sig redo för sitt livs äventyr, även om det känns lite vemodigt att lämmna många här hemma. Men jag har ju bästaste Elin med mig, det finns internet och telefon och sen finns ju alla goa kvar här i Sverige när vi kommer hem :)
Sen blev det lite tråkiga nyheter i början på veckan:( Jag och Elin satt och planerade våran resa och letade boende till jul och nyår när vi fick ett hemskt besked. Våran vän Bo hade dött. Jag har kännt honom sedan lågstadiet och Elin sen gymnasiet. Han har varit sjuk i Svininfluensan under en längre tid men var mycket bättre och skulle snart få åka hem. (Det var iaf vad vi hade hört, senast i helgen) Så beskedet kom verkligen som en chock!
Mycket tråkigt. Men vi får försöka minnas alla fina minnen. Jag har iaf massor! Förta dagarna på Soltorg (Bo var enda personen som jag kännde), festerna i kårhuset, midsommar ute i finnäset mm.
Men jag tror på det en kompis skrev på Facebook: De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg.
Eller som en annan kompis skrev: Quem di diligunt adolescens moritur (Den gudarna älskar dör ung).
RIP Bo
Sen har även min morfars hund (nu mer mina kusiners hund) också dött :(
RIP Nellie
Så det har varit en sorglig vecka, samtidigt som man bara går och längtar på tisdag kväll då planet lyfter och äventyret börjar. Resfebern börjar smyga sig på lite nu också, börjar bli lite nervös...fast jag vet inte riktigt vad jag är nervös för :) Är nog att det är så lång tid... har ju max varit borta tre veckor på språkresa. Samtidig som jag tycker att det är en lång stund så känner jag mig stressad över att hinna med allt jag vill.
Som sagt, mycket blandade känslor just nu.
Men döden kan man tyvärr inte göra så mycket åt och resan blir nog ett stort underbart äventyr som jag sent kommer glömma!
För de som vill följa resan så finns jag på resedagboken: helena_rustas
Hörs snart igen!
(och för den som undrar varför allt på slutet är kursivt så är det för att min dator är störd!)
Den senaste veckan har typ varit upp och ner. Den Började toppen förra helgen med min och Elins avskedsfest. Va iofs många som inte kunde komma men den blev riktigt lyckad ändå och de som hade klätt ut sig hade verkligen bjudit till, super kul!
Vi hade bland annat en sjukt snygg Rosa pantern, Marilyn Monroe och tjejen från The ring. Hela kvällen var lyckad då det även var mycket skoj på Bolanche :)
Sen var det väl ett sms som möjligen drog ner humöret lite när jag kom hem, men man kan ju inte få allt. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om det för jag hade inte gjort ett skit för att förtjäna det så det va bara en fyllegrej. Och det har man väl kanske gjort själv nån gång :S
Efter den kvällen kännde man sig redo för sitt livs äventyr, även om det känns lite vemodigt att lämmna många här hemma. Men jag har ju bästaste Elin med mig, det finns internet och telefon och sen finns ju alla goa kvar här i Sverige när vi kommer hem :)
Sen blev det lite tråkiga nyheter i början på veckan:( Jag och Elin satt och planerade våran resa och letade boende till jul och nyår när vi fick ett hemskt besked. Våran vän Bo hade dött. Jag har kännt honom sedan lågstadiet och Elin sen gymnasiet. Han har varit sjuk i Svininfluensan under en längre tid men var mycket bättre och skulle snart få åka hem. (Det var iaf vad vi hade hört, senast i helgen) Så beskedet kom verkligen som en chock!
Mycket tråkigt. Men vi får försöka minnas alla fina minnen. Jag har iaf massor! Förta dagarna på Soltorg (Bo var enda personen som jag kännde), festerna i kårhuset, midsommar ute i finnäset mm.
Men jag tror på det en kompis skrev på Facebook: De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg.
Eller som en annan kompis skrev: Quem di diligunt adolescens moritur (Den gudarna älskar dör ung).
RIP Bo
Sen har även min morfars hund (nu mer mina kusiners hund) också dött :(
RIP Nellie
Så det har varit en sorglig vecka, samtidigt som man bara går och längtar på tisdag kväll då planet lyfter och äventyret börjar. Resfebern börjar smyga sig på lite nu också, börjar bli lite nervös...fast jag vet inte riktigt vad jag är nervös för :) Är nog att det är så lång tid... har ju max varit borta tre veckor på språkresa. Samtidig som jag tycker att det är en lång stund så känner jag mig stressad över att hinna med allt jag vill.
Som sagt, mycket blandade känslor just nu.
Men döden kan man tyvärr inte göra så mycket åt och resan blir nog ett stort underbart äventyr som jag sent kommer glömma!
För de som vill följa resan så finns jag på resedagboken: helena_rustas
Hörs snart igen!
(och för den som undrar varför allt på slutet är kursivt så är det för att min dator är störd!)
Kommentarer
Trackback
