Helenas allt och inget

Ja, da har resan natt sitt slut. Trakigt men skont pa samma gang. Man langtar hem till vanner och familj och sist men inte minst (eller jo kanske) till min lilla Maja. Hoppas bara att hon inte kommer att hata mig nar jag kommer hem. Hon har en formaga av att visa att man inte overger henne utan konsekvenser.
Idag var det ANSAC-day har i Nya Zeeland och i Australien. Vi trodde att det skulle vara pompa och stat eftersom vi hade hort att de skulle fyra av kanoner tidigt pa morgonen och liknande. Horde inga kanoner och har inte sett sa mycket firande pa stan heller...
Men men, vi valde att tillbringa varan sista dag pa en mysig liten o istallet for trakiga "storstaden" Auckland. Vi velade ett tag da vadret inte var pa topp men tillslut sa tog vi oss i kragen och traskade ner till fargan som tog oss till Waiheke island. Och tur var ju det for vadret blev battre och vi fick en fin solig dag ute pa on :) En bra avslutning pa detta aventyr!
Det ar en o som jag skulle kunna tanka mig att mamma och pappa garna skulle vilja aka till da de har mycket vingardar och vinprovning dar.
Efter nagra timmar akte vi tillbaka och jag gjorde lite sista minuten shopping ocksa. Men det blev faktiskt bara ett linne och ett lyckohalsband.
Nu ar det bara det roligaste kvar...packningen, oj vad jag langtar.
Forhoppningsvis ska vi ha lite trevligt efter packningen och traffa tva norskor som vi traffade pa Fraser island.
Ha det sa bra sa ses vi hemma i Sverige!
Puss och kram